Fölbesiktning i Hannover: Snabb bedömning och hög klass (juli
2007)
På elitföl-auktioner och –championat i
Hannoveranerförbundet blir man lätt imponerad av den höga, jämna
standarden på fölen och inte minst på deras mödrar. Nu ville vi se hur det
ser ut ”på landet”, där vanliga uppfödare visar sina föl på lokala
fölvisningar. Det borde väl vara mer blandad kvalitet där?
Hannoveranerförbundet är stort, årligen föds ca 8000
föl och mellan 3500 och 4000 visas på de lokala ”fohlenschau”. Vi hade
inga svårigheter att hitta tre visningar dagarna efter varandra inom 2
mils radie, vardera med ca 60 anmälda föl. Vi åkte med billigt flyg till
Lübeck och vidare de 12 milen mot Stade-området med minsta, billigaste
hyrbilen och fick en både avkopplande och lärorik kortsemester
Tyvärr hann vi inte över Elbe till fredagskvällens
bedömning, men lördag middag stod vi på plats i Freiburg, under våra
nyinköpta paraplyer för regnet öste ner och åskan mullrade.
En trekantig visningsring med dressyrstaket och
blommor var iordningställd och flera öl- och korvtält fanns för den ganska
talrika publiken som (till skillnad från i Sverige) bestod mest av äldre
män. Kataloger med alla hästuppgifter fanns på alla platser men för oss
utbölingar hade det varit bra med information om hur bedömningen går till
–nu fick vi se och lära.
På slaget utsatt tid började visningen för Richter,
domaren utsedd av förbundet. Han dömde ensam, med noteringar i sin
katalog, inga poäng sätts och endast muntlig kritik gavs Hästarna
presenterades av speaker och visades knappt 2 varv på trekanten, i trav.
Här vet alla att det är denna korta visning man har på sig att få fram
allt som finns i fråga om trav, elegans och utstrålning så man anlitar
duktiga visare hellre än att försöka själv. Mycket kort uppställning
framför domaren som på 3 sekunder granskade framstället och därefter ut.
Fölen var indelade i ringar och när ringens föl var visade individuellt
kom alla, 6-7 st, in på skrittring ett varv varefter uppställning och
kritik följde. Hoppstammade föl har egen/egna ringar men bedöms på samma
sätt som de dressyrstammade. Målet för uppfödaren som visar sitt föl är
först och främst att komma till slutring för dressyr- resp hoppstammade
föl där segrare och reservsegrare utses, om det är många även 3.e och 4:e
placerade. Ur slutringen tas också föl ut till Elitfölauktionen i augusti.
På de visningar vi såg gick ca 15 % av fölen till slutringen och
erbjudande om fölauktionen får högst hälften av dessa.
Vi försökte mäta tiden för hela visningen och kom fram till ca 2 minuter
per föl plus tid i slutringen för de som kommer dit. Här går det undan!
Hur var det då med kvalitén på hästarna?
Jo – efter de tre första fölen tänkte vi precis som
vi gjorde första gången vi kom till hingstvisningen i Herning: ”vilken tur
att vi kom just nu när de bästa visades…” innan vi insåg att standarden
var sån överlag. Här kom den ena högeleganta rörliga fölungen efter den
andra, med härliga överlinjer och halsansättningar och luftig trav. Och
alla hade de superflotta mammor med fin gång. I Freiburg var inslaget av
Lauries Crusador XX stort, han var pappa till 15 av 55 visade och morfar
till flera och sonsonen Locksley II hade 4 avkommor med. Hochadel hade 11
avkommor. Till slutringen för dressyrstammade föl delade man på hingst-
och stoföl eftersom de var ganska många medan de hoppstammade gick i en
ring. Både segrare och reservsegrare i hoppringen var e.For Edition medan
”Lauries” dominerade i dressyrringarna: Vi såg endast storingen till slut
och där var segerfölet e. Hochadel med LC som morfar och reservsegraren
efter LC-Wolkenstein II.
Följande dag var visningen förlagd till Papes
hingststation i Hemmoor och här deltog endast föl efter stationens
hingstar varav San Remo var helt dominerande som far till hälften av de
60 fölen. Domaren kom från förbundet och visningen var lika officiell som
övriga trots att den var på ”privat mark”.
Nu visste vi vad vi kunde vänta och blev inte
förvånade över att stona även här var av mycket god och homogen typ. San
Remos föl utmärkte sig genom ädelhet, högelegant typ med fina fronter och
halsar samt luftig bogfri trav. Vi såg också föl e.Baroncelli, Riverside
och Davignon som även de var mycket rörliga men inte riktigt matchade
SanRemo-avkommorna i typ och utstrålning.
För plats i slutringen krävdes att fölen även kunde
visa avspänd skritt på ring och det klarade inte riktigt alla. Ett par
föl fick också omdömet att de ej var i skick för visning, då var de lite
mattare och lurvigare och saknade det extra trycket.
Sammanfattar vi våra intryck efter att ha sett 120 föl och ston så kan vi
konstatera följande:
-
Fölen bedöms på ca 2 minuter och man tittar på trav, skritt, typ
och utstrålning. MYCKET kort på korrekthet (men dag 2 satt vi så vi såg
fölen uppställda och det var överlag korrekta framställ). Ingen
”isärplockning” som i vår 60-poängsskala och ingen galopp.
-
Kritiken är kort, endast muntlig men välformulerad och positivt
snarare än felsökande.
-
Visningen är proffsig, den som är duktig springer även med grannens
och bekantas hästar. Alltid stona i taktmässig trav och noga med att ha
fölet på insidan. Aldrig grimmor eller nummer på fölen, endast på stona.
Visare ofta klädda i hannoveranerförbundets gula tröja och blåjeans men
klädseln varierar – dock såg vi INGEN som kommit på tanken att klä sig
ridbyxor och hjälm för att visa häst; skulle förmodligen blivit
utskrattad. (Tonen ringside då någon visare hade det svettigt var rå men
hjärtlig, alla verkade känna alla)
-
Mycket hög och jämn kvalitet på både föl och avelsston. Vi
konstaterar att vi på dessa två dagar såg ett par föl och kanske ett par
ston som här skulle blivit klass II, resten var klass I-nivå. Eftersom det
även i Hannover är ungefär hälften av en fölårgång som kommer fram till
visning betyder detta att standarden på avelsstona är mycket hög och jämn.
Och att fölen blir därefter är ju inte så konstigt – det är det som är
avel. Här finns några av världens främsta och mest eftertraktade hingstar,
men många av dem har vi tillgång till även i Sverige. Men man får komma
ihåg att Hannover har en stängd stambok och att man avlat på sina stammar
i 10-20 generationer eller mer, självklart är då hästarna av mer enhetlig
typ än hos oss som har en öppen stambok och influens från många andra
avelsområden. Vi ser det positivt, det som kan och bör bli bättre här är
det som vi själva som uppfödare kan påverka, nämligen vårt urval av ston
till avel!
Paraplytest…
Från vår uppfödarkontakt Claudia hörde vi följande,
apropå att vi berättade att vi köpt papaplyer pga det ihärdiga regnandet:
man har i Hannoveranerförbundet infört ett temperamentstest.
”gelassenheitstest” för att få fram de hästar som särskilt lämpar sig för
”fritidsryttare”, dvs den marknad som vi här släppt till div andra raser.
”Gelassenheit” översätts med oberördhet, lugn, sans och i testet ingick bl
a paraplyuppfällning….
På förbundets hemsida under logon Hannoveraner Erleben framgår det att det
finns både ett test vid hand och ett under ryttare.
Varken regn eller språkförbistring avskräcker oss så
nästa år vill vi se fölvisningar inom hopphästprogrammet och sto-visningar.
|