På Zuchtstuten-prüfung i Hannover (maj 2008)

Statspremie eller Diplom, vilket är bäst, vad är likt och olikt?
Titeln ”Staatsprämiestute” klingar bra även i Sverige – men hur svårt / lätt är det att få den utmärkelsen jämfört med att få ett svenskt diplom? Hur bedöms 3-åringar i Tyskland jämfört med hos oss?

 För några år sedan var vi några nyfikna Örebro-uppfödare som följde den danska premierings-komissionen på rundresa till tre olika platser och 2007 kortsemestrade två av oss på tyska fölbesiktningar. Dessa resor har gett oss ovärderlig information och dessutom trevliga semestrar. I år ville vi se ett vanligt sto-test i Hannover, och bl a få svar på frågorna ovan.

 Billiga Flygbolaget har öppnat en linje till Bremen vilket sparar många mils transportsträcka. Målet var även denna gång området söder om Elbe med den vackra Hansestaden Stade som bas.

 I Tyskland liksom i Sverige är det regionala uppfödar- eller avelsföreningar som arrangerar bedömningar av olika slag. Det sto-test vi såg arrangerades av området Stades uppfödar-förening och de hade förlagt testet till förbundets anläggning i Verden. I den stora ridhallen som brukar vara knökfull då det är auktion eller hingstprov var det denna onsdagsmorgon glest på läktaren…….två svenskor och ett fåtal ”närmast sörjande”!

 Likt och olikt
Som namnet Zuchtstuten-prüfung anger bedömer man i Tyskland enbart ston. De flesta är 3 år men det är tillåtet att göra provet även som 4-åring eller äldre. För att få Statspremie gäller särskilda regler, mer om det nedan.
Ett inridet sto kan man visa på ett endagstest, fältprov, som det vi såg. Dessa ordnas till skillnad från i Sverige hela våren-sommaren-hösten, dvs man kan välja tid.

För 1000 euro kan man skicka sitt oinridna sto ( hon ska vara van vid träns samt longerad) för en månads utbildning samt efterföljande Stationsprov. Dessa ordnas i Verden(7 st) och i Dillenburg, som är förbundets utbildningsanläggningar. Själva provet går till på samma sätt som fältprovet men ston på stationsprov får betyg även under utbildningsmånaden, för temperament och förmåga att tillgodogöra sig träning t ex.

Sto som uppfyller förkraven  för att erhålla Statspremie men inte lyckas nå upp till de poäng som krävs på provet tillåts göra omprov en gång samma kalenderår.

Bedömning av löshoppning…..

Provet inleddes med löshoppning av kontinental modell med 3 hinder. Stona fick galoppera runt hela banan, vanligt är annars att släppa hästarna alldeles intill första hjälphindret.

På banan fanns 2 domare, 2 hinderpersonal samt 3 piskförare – samtliga medelålders herrar, det ser vi sällan på svenska bedömningar! Rutinerade var de, och tempot högt men stämningen mycket avslappnad. Hästarna var tillsynes väl förberedda men gjorde de fel eller misslyckades fick de börja om. Endast ett fåtal behövde understöd av piskförarna, dessa hade mest arbete med att fösa ut stona mellan de glesa grindar som avskärmade banan och där vissa ston snabbt hittade genvägar! Vi såg inga jagade eller stressade hästar. De med stor kapacitet hoppade högre, hinderhöjderna var desamma som hos oss.

Direkt efter provet meddelades poängen utan någon kommentar, 5-6 eller 7-8, inget mer, Betygen avsåg som i Sverige temperament ”manieren” samt teknik/förmåga, ”vermögen” men i omvänd ordning mot hos oss.

I Tyskland stambokförs 3-åringarna så stoet togs nu ut på banan där domarna snabbt granskade ben, sida samt rörelsernas korrekthet – 2 minuter per häst. Medan detta pågick kom nästa sto in vid hand och leddes fram för att titta på hindren. Sto ett ut och sto två släpps för hoppning – 6-7 minuter per häst tog det hela. Mycket tid sparas på att ingen kritik, endast poängen, läses upp.

…och gångarter under ryttare

Efter lunch vidtog det för oss spännande momentet med gångartsbedömning under ryttare.

Stona kom in i grupper om 3-4 under egna ryttare och dessa var som i Sverige mestadels unga och kvinnor.  Hästarna såg lugna och harmoniska ut, även för detta verkade de vara väl förberedda. Hela provet gjordes enligt domarens kommando, likadant för alla grupper:

-2 varv åt varje håll i trav, lättridning, visa längning på bortre långsidan.
-Galoppfattning på volten, 1,5 varv åt varje håll i galopp med längning av sprången på långsidan.
-Avsaktning till trav, lättridning, in på volten och längning av tygel utmed hästens hals på volten, därefter utan att ta tygeln avsaktning till skritt på lång tygel.
Här förklarade domaren gångartsbedömningen avslutad och meddelade att bedömning av ridbarhet skulle påbörjas.
Trav och lättridning igen, serpentin med 3 bågar, på nästa långsida nedsittning och därefter halt med tillåtna skrittsteg emellan.
Stå still på lång tygel medan poängen lästes upp, som förut utan kommentarer.

Alla ston gjorde detta prov tillsynes utan besvär, det såg lugnt och lätt ut, med hästar som verkade veta vad som begärdes av dem och som gärna utförde det. De gick i korrekt unghästform med stöd på tygeln, vi såg absolut inte några tecken på drivna eller pressade hästar här heller. För oss som åskådare gav de olika momenten i provet väldigt bra bild av vad hästarna hade för starka och svaga sidor
Direkt efter detta ridprov togs stona till angränsande ridhus där testryttare satt upp för ett kort prov. Testryttarna är Verdens professionella och mycket rutinerade auktionsryttare. Varje häst får två betyg för ridbarhet, under egen ryttare och av testryttaren.

Ett genomsnittsbetyg för grundgångarter (skrivs ofta GGA), ett för ridbarhet (Ri, rittigkeit) och ett för hoppning (Spr, springen) ges i protokollet.

Poäng

Vi tyckte standarden på hästarna vi såg var som på ett bra svenskt 3-årstest, med hästar av ensartad mestadels mycket god typ och med god gång. Gångartsbetygen var fullt jämförbara med vad vi tror hästarna skulle fått på svenskt 3-årstest men några hästar fick enligt vår åsikt bra betalt för ganska ordinär hoppning. Få hopphästar blänkte av de vi såg. Hannoveraner-förbundet har en särskild avdelning för hopphästar som arrangerar egna sto-test och uppfödare med utpräglade hoppston kan förmodas visa dem där.
Halvpoäng används. Domarna utnyttjade halvpoäng i 25 av 108 gångartsbetyg, 17 av dessa var 7,5. Testryttarna betygsatte 12 av de 36 stona med 7,5 i ridbarhet. Övriga halva betyg användes bara i ett fåtal fall, det är uppenbarligen det ”normala” betyget 7 som man behöver gradera extra. Bara 5 av de 2 x 36 hoppbetygen var ”halva”.

StPrA och StPrSt?

Vägen till den eftertraktade statspremien går i flera steg:
För att bli Staatsprämianwärterin, StPrA, måste stoet som 2- eller 3-åring visas på stutenschau, stoutställning, och där placeras i bästa klassen 1a. Därefter ska hon göra sitt ZStp, stoprovet, med godkända betyg (se tabell) och ha veterinärintyg på att hon är fri från struppipning. För att erhålla själva penningpremien måste ägaren skriva på ett avtal om avelsplikt , stoet ska i 4 år med början som 3-eller 4-åring, betäckas med godkänd hingst. Efter första fölets födelse får stoet titeln StPrSt. Specialbestämmelser finns för 4-åriga ston, för hur man gör om stoet säljs under avelspliktåren mm.
Det finns även möjlighet att göra det hela i omvänd ordning, dvs om man får höga betyg på ett sto i Zstp men inte har visat henne på Stutenschau får man göra det i efterhand.

Poängkrav i ZStp för StPrA

För dressyr- resp hopp-talanger betyder alltså ridbarhetsbetyget 50%. På förbundets hemsida kan den intresserade läsa att i hingstarnas 70-dagarstest viktar temperament och ridbarhet med 55% i hopphingstarnas slutindex och med hela 70% av dressyrhingstarnas slutindex.
Det är tydligt att ”ridbarhet” är en högt värderad och i avelsarbetet prioriterad egenskap.

Avelsvärdering av hingstar

Resultaten från sto-tester används liksom 3-årstest  i Sverige för att avelsvärdera hingstarna. Då är det förstås intressant att veta hur stor andel av en årskull som visas.

En fölårgång i Hannover omfattar ungefär 9000 föl, varav drygt hälften stoföl. Man brukar räkna med 10% bortfall till 3 års ålder, dvs ca 4000 3-åriga ston finns. Av dessa gör ungefär 1300 sto-testet, dvs 1/3 av stona eller ca 15% av en hel unghästårgång. I Sverige gör årligen ca 40% av en svensk 3-årsårgång på 3000 hästar 3-årstest.  Eftersom man i Tyskland även använder resultat från auktionsuttagningar för att beräkna hingstarnas avkommeindex går det inte att göra en direkt jämförelse, men andelen bedömda hästar per årgång verkar vara större i Sverige, särskilt om vi räknar med de som kvalitetsbedöms som 4-5-åringar.

StPrSt eller Diplomsto?

Kraven på gångarter och hoppförmåga för ett svenskt diplom står sig bra i jämförelse, här krävs betyg i gång resp hoppning på 7,8-8 medan det i Tyskland räcker med 7-7,25.

Men bedömningen av den viktiga, eftertraktade och högt prioriterade egenskapen ”ridbarhet” är helt överlägsen i det tyska provet. Här testas ju inte detta alls på 3-åringarna medan det i Tyskland betyder 33-50% av slutbetyget! (se tabellen ovan) Närmast kan ridprovet jämföras med vad våra 4-åringar får göra i kvalitetsbedömning men inte ens där testar vi hästarna i moment som förlängd tygel på volten, serpentin mm som syftar till att hitta de välbalanserade, självbäriga samarbetsvilliga hästarna som har lätt för att utföra det arbete vi vill ha dem till, inte heller har vi testryttare.

De hästar vi såg var väl ridna men det betyder ju inte nödvändigtvis mycket ridna. Professionella utbildare på stationsprovet har en månad på sig med oridna ston, vanliga uppfödare vi frågade ansåg att 3 månader var lagom lång förberedelsetid inför provet. Det tydliga målet, att man vet precis vad hästen förväntas kunna, är säkert en fördel i utbildningen.

 Vi hann även med att hälsa på goda (uppfödar-) vänner och ägnade en hel dag åt sight-seeing i Stade vilket varmt rekommenderas! Men för att inte abstinensen skulle sätta in under hemresan såg vi sen en lokal fölshow med 75 föl på kvällen; till vår lättnad lite mer ordinära både föl och ston än vad vi såg förra året!

 Ingrid L

Källor, utöver egna intryck:
Hannoveranerförbundets kansli där vänlig personal svarade på frågor
www.hannoveraner.se
”Eine Leitfaden fûr Die Zuchter”   (info-folder)
Uppgifter i fölauktionskatalog (2007)

Kontakt: ingrid.lewin@bredband.net